Så drygt..mycket plugg, mycket orättvisa och mycket besvikelse. Men men, nu ska vi inte deppa. Gått i stan, tagit fel tåg (något som bara jag och Liyah lyckas med), färgat håret och pratat ut om massa skit saker som man bara måste få av sig för att gå vidare. Så skönt det är att ha dig, i vissa lägen är man så tacksam för att man har sin bästa vän.
Det är iallafall jag och det tycker jag att ni ska vara också. Ta vara på tiden och slösa inte bort den med massa onödiga människor.
Snart kommer han hem och då ska vi äntligen gå och lägga oss. Jag har aldrig ringar under ögonen men idag har jag.. Vad behövs för att ta bort dem om inte ett glas vatten, en säng och någon som pratar med en samtidigt som personen pillar en i håret? Jag tycker det är underbart och man blir så lugn och avslappnad.

Tror ni man förändras med åren eller är man alltid samma människa? Är det bara utsidan som förändras och insidan densamma? Eller tvärtom? Inser man någon gång hur bra/dålig man varit/är? Eller är det bara vissa som gör det? Vem isåfall? Och hur vet man? Det är frågan.